Officershuset uppfördes som bostäder till officerare i samband med att Västmanlands regemente flyttade till Västerås från Salbohed vid 1900-talets början.2 Ritningarna upprättades av Magnus Dahlander och byggnaden stod klar 1904. Dahlander (1862 – 1951) var stadsarkitekt i Örebro 1899–1913 och kom senare även att bli länsarkitekt för Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.3 Han har i Västerås också ritat Gamla annexet vid Rudbeckianska skolan.
Byggherre var troligen Västmanlands regementes Musikkassa och Kungl. Västmanlands regementes officerskårs byggnadsfond lånade ut 180 000 till bygget. På tomten fanns tidigare ett hus som ända sedan omkring 1825 ägts och använts av regementets musikkassa. Officershuset kom att uppmärksammas i dåtidens Västerås p.g.a. av sin storlek. Det var det dittills högsta huset i staden, bortsett från domkyrkan. 4
Ursprungligen fanns 12 lägenheter om 1-7 rum och kök samt 6 butikslokaler i byggnaden. Lägenheterna var ordnade efter det sena 1800-talets och sekelskiftets borgerliga ideal med lågstatusrum som kök och jungfrukammare in mot gården och högstatusrum som salonger, herrum och matsal ut mot gatan. Utöver det mer representativa stora trapphuset fanns två enklare kökstrappor på baksidan. Rumsbeståndet speglar på ett tydligt sätt tidens ideal och dåtidens sociala skiktningar i samhället. De större lägenheterna hade såväl salong som herrum och matsal. I de halvstora lägenheterna ersattes salongen av förmak, medan man i de minsta lägenheterna endast hade rum och kök.
I nedre plan fanns till en början diverse handelsverksamhet, men också bostäder i den norra delen. Redan år 1905 gjordes en av affärslokalerna i bottenplan om till en så
kallad automatrestaurang. Detta var en nymodighet för tiden, enligt Nordisk familjebok från år 1904 hade den första liknande restaurangen öppnats i Stockholm 1899. Därefter hade modet spridit sig snabbt till de större städerna. Gästerna fick i denna typ av restauranger servera sig själv ur en för ändamålet konstruerad automat. Sedan regementet lagts ned 1927 togs fastigheten över av AB Officershuset, vilka drev fastigheten vidare som affärs- och bostadshus. År 1951 installerades hiss och centralvärme i byggnaden och i samband med detta togs de flesta kakelugnarna bort.
År 1937 förändrades byggnadens fasad mot Stora gatan genom att den portgång till bakgården som funnits genom huset byggdes igen. Istället blev där en där ny butikslokal. År 1956 genomfördes en stor ombyggnad för ASEA då alla bostadsvåningar byggdes om till kontor. Denna ombyggnad innebar relativt stora förändringar i interiören då kök, serveringsgångar etc. togs bort.
År 1973 var byggnaden rivningshotad. Då rivningstillståndet löpte ut i augusti 1973 kontaktades dåvarande fastighetsägaren ASEA av landsantikvarie Henry Simonsson för att diskutera möjligheterna till ett bevarande. Ett sådant kom så småningom till stånd och efter en upprustning fortsatte kontorsverksamheten i byggnaden.
Text: Helén Sjökvist, Kulturmiljövård Mälardalen
Läs hela rapporten om husets kulturhistoria
